Ocicat och hälsa

Hälsa: Ocicat är en sund och frisk ras. Jag tänkte här skriva mina egna tankar om Ocicat och hälsa. Fr.o.m. 2009-01-01 ingår ocicat i ett hälsoprogram där man kartlägger förekomsten av PRA och snart PK hos ocicat. Hittills har endast några få bärare hittats. Jag har alltid varit emot hälsoprogram, speciellt om rasen inte är i akut behov av ett hälsoprogram, men så träffade jag en veterinär som gjort en gigantisk studie ang. blåsljud på hjärtat på framförallt hundar men även hästar. Vi hade ett långt samtal då det visade sig att min häst hade just blåsljud på hjärtat. Vi kom in på avel och jag frågade om det var ett ärftligt fel, han svarade att det är till 99.9% medfött men att man inte kartlägger eller följer upp liknande fel och defekter. Hos häst finns det i princip ingen forskning på exempelvis skelettdefekter och ärftlighet, ögonsjukdomar eller olika virussjukdomar. Jag berättade om våran ras och hälsoprogrammet och han sa att om hästuppfödarna tog hälften så mycket ansvar som NI kattuppfödare gör så skulle han vara en lycklig man. Han jobbar också som stationsveterinär på ett stuteri och han berättade att om han fick bestämma skulle han endast släppa igenom ca 25% av alla ston som kommer för betäckning. Mest på grund av extriöra avvikelser, olika skelettdefekter och ston som är utförsäkrade för ridning men ej avel. Jag började fundera mycket efter vårat samtal, och fick nya synvinklar på hälsprogrammet som jag tidigare varit en gigantisk motståndare till. Vi uppfödare är verkligen privilegierade som har ett förbund som genast tar tag i ett hälsoproblem när det uppkommer istället för att låta det bero och gå så långt att problemet blivit mer utbrett. Att vi ocicatuppfödare använder testade sunda djur i aveln är ju också någonting VI ska vara stolta över. Vi tar enligt mig på så sätt ett stort ansvar för rasen. Jag och Andreas (S*Kattkompisarna) kommer inte att använda PRA-bärare eller PK-bärare i vårt avelsprogram. Vi kommer också att avråda kattungeköpare och spekulanter från att använda PRA-bärare och PK-bärare i avel. Trots att det är tillåtet att para en bärare med en ickebärare. Vi anser att genom att undvika att använda bärare i aveln så stryper vi möjligheten att sprida PRA & PK vidare. Och på sätt kommer vi ganska snart att vara av med både PRA och PK, då större delen av ocicatbeståndet inte är bärare. Dock tänker jag inte döma de som använder bärare i avel, vi har alla vår egen åsikt om vad som fungerar bäst i det egna avelsprogrammet. Vi DNA-testar alla våra avelsdjur mot PRA och PK. Hittills är alla våra testade katter fria. På vår förra hälsosida fanns en uppradning av uppfödare som stod upp för att rasen är en frisk ras. Jag står fortfarande upp för det men jag har ändrat mitt synsätt, tack vare många långa dagar och nätter av funderingar och en oerhört kompetent veterinär. "Ocicat är en sund kattras med få ärftliga defekter. Sjukdomarna PRA och PK-brist ärvs recessivt, vilket innebär att katten måste ärva ett defekt anlag från vardera föräldern för att få symptom. Sjukdomarna är ovanliga och med det förebyggande arbete som drivs av uppfödare kan spridning av dem hindras." (lånat från ABY & Somaliringen) PRA - Progressiv retinal atrofi Tillståndet innebär att näthinnan förtvinar och katten blir blind. Sjukdomens debut och förlopp kan variera. Typiska symtom är utvidgade pupiller, ljusreflexer från bakre delen av ögat och ett beteende som hänger samman med att katten ser dåligt. En recessiv form av sjukdomen som identifierats hos Perser ger blindhet vid 12-15 veckors ålder. En annan form ger symtom vid 18-24 månaders ålder, och tillståndet är då kraftigt försämrat vid 3-4 års ålder. Orsaken tycks vara olika genetiska mutationer. PK-brist Vad innebär PK-brist? PK-brist är en förkortning för ”pyruvate kinase deficiency”. Det är en ärftlig sjukdom, som finns hos flera djurarter. Pyruvatkinas är ett enzym som behövs för att röda blodkroppar skall fungera normalt. Om det är brist på enzymet kommer de röda blodkropparna få förkortad livslängd och följden blir en anemi (”blodbrist”). PK-brist beror på en mutation på den gen som ger ”receptet” för tillverkning av pyruvatkinas. Mutationen ärvs recessivt. Individer med en normal och en muterad gen blir bärare. Eftersom bäraren har en normal gen kommer katten att kunna producera tillräcklig mängder pyruvatkinas för att blodkropparna skall fungera normalt. Katter med två muterade anlag däremot kommer förr eller senare få symtom på blodbrist. De vanligaste symtomen, trötthet, dålig kondition och bleka slemhinnor kommer periodvis och uppträder ofta inte förrän katten är några år gammal. Många katter klarar sig bra med sin blodbrist och kommer få en normal livslängd. I sällsynta fall dör katten redan i 1-2 årsåldern. Katter med symtomgivande blodbrist behandlas med kortison. Kan man förebygga PK-brist? Katter med mutation på PK-genen (både bärare och sådana som har risk att utveckla blodbrist) kan idag identifieras med ett DNA-test. Både blodprov och cellprover från munhålan kan användas för analysen. / Ellinor